VirrigaVellen

 

Sitter och surfar runt på lite bloggar efter en veckas frånvaro.

Insuper lite inspo. 

Och jag får lite nystartstänk nu när semestern snart är slut.

 

 

Min utmaning mina regler.

 

Så nu moffar jag upp den halva godispåsen jag tänkte spara tills imorrn! 

Smart or not, redan gjort ;) 

 

Tjipp. 

 

 

 

 

Golfdags med mormor stod på semesteragendan idag.

De två första gångerna jag spelat i år måste varit nybörjartur. 

Så nu. 

Har jag hybris eller något. 

 

Alla bollar drog åt höger. Känner redan i svingen att det blir fel. 

Skirförbannad. 

Och det bara växte. Var nära att kasta klubban, när en boll på andra varvet gick i vattnet på precis samma ställe under varvet innan. 

Visste inte att jag hade sådana här ilskeagggretioner i mig. 

Spännande dock. 

Inte visste jag att golf fick mig att bli så förbannad. 

Så akta er för mig om jag har spelat golf

 

 

 

Trött är jag, men nu är det bara att ladda om för lite poolpartayande i det strålande solskenet. Tur att det finns pool, annars hade jag dött i denna värme... NOOOOOT! 

Grill, alkohol och ja badande bjuds det i kväll! 

 

Snarare risk för köldskador...

 

 

 

 

 

...inföll 22.51 idag. Man borde känna sig överlycklig, befriad, lätt i sinnet, jag gör inte det. 

Så mycket tankar som inte vill släppa. 

Det svarta mörka hållet har varit här i några dagar. 

Saknat någon nära vän att prata med som kan skingra tankarna på jobbet. 

Det är där allt kommer. 

 

 

 

Höll på att glömma att jag började en halvtimme tidigare på jobbet idag igen! 

Glömde det för nån månad sen och var nära för nån vecka sen också. 

Måste det där jobbet ha en arbetsvecka på 38 h. Om den bara var 37,5 h, skulle jag slippa komma försent stup i veckan! Suck

 

Jag har på senaste tiden också haft svårt att veta om jag vaknar upp till en helgdag eller en jobbdag...

Är det åldern? 24 var tydligen lite virrigare än 23. Eller var det 23 jag fyllde?

 

 

 

Tog en träningsfri dag idag. Tänkte ta en joggingtur, men kände att det var välbehövligt att ha en kravlös dag utan fysiska krav. 

Så jag tog mina golfklubbor och slog på rangen innan jobbet. 

 

Det gick riktigt dåligt först. Reste knäna så jag toppade bollarna. Tappade greppet så det gick åt höger, vet inte vad det kallas på golfspråk, men hey inte så viktigt att veta. 

Men sen...

Kom jag på vad min golfvän sa åt mig förra året om hur jag skulle placera handen på skaftet. 

Hux flux så gick bollarna betydligt mer åt det håll jag ville. 

 

Grym känsla det där, att själv kunna rätta till det som är fel! 

 

Kan det bara sluta regna nu så jag kan gå ut på banan och jaga handicap!!!! 

 

 

 

Denna vecka är det min nedräkningstur.

Innan semestern ni vet. 

Men jag orkar inte tjata. Tycker synd om dem som har första veckan tillbaka nu. 

 

Sex dagars hårt jobb, sen tre veckors semester. 

2 av 6 dagar avklarade. 

Träna, träna, plocka lite gubbar och sen det största. 

Tomorrowland om 2 veckor!!! 

Mitt livs första och kanske sista festival, vem vet.

 

 

 

 

Gårdagens pass var det längsta jag tagit mig fram för egen maskin (cykel räknas inte) 

 

Med en vän brevid tänker man inte på att man åker långt, vilket mitt psyke annars brukar ha svårt för. Långa sträckor då man hinner tänka massor. Tricket är att ha nån distraktion alltså ;)

 

 

 

 

 

Dagen för golfpremiär var idag! 

Eller premiär och premiär, första gången jag skulle gå på bana.

Och man kan inte ens kalla det en "riktig" premiär, då jag bara gick en pay & play bana. 

Tidigare har jag slagit på rangen några gånger och övat in många raka fina slag. Och ja jag sitter inte och ljuger när jag säger att de är raka. De ÄR raka på riktigt. 

Har därför haft väldigt höga tankar om mitt golfande och att jag kommer ta mig från det oofficiella handicapet 54, till det officiella 36 (så jag får spela själv ;))

Hon i receptionen kvävde ett skratt, när jag frågade om man kunde spela ner sig på en gång och verkade tycka att "lilla gumman sååå fort kommer det inte gå. Så ut och öva med "lilla banan" nu.

Hmpff, hon ska allt bli varse om att så många fler än en runda kommer det inte behövas. 

Kommer säkert få äta upp min kaxighet här sen... 

 

Hur som helst. Redo att spela. Lite kissnödig innan vi gick ut. Orkade inte kissa. På andra hålet kom en till attack och jag funderade på att använda buskarna. Nej. Nödigheten försvann. Efter femte hålet, fanns ett riktigt dass. Men nej. Nu kände jag inte så mycket, så jag skulle nog klara hela nio hålen. 

 

På åttonde fick jag stå stilla väldigt väldigt länge för att inte gå därifrån med kisset rinnade värmande längs benen.

 

Sista hållet. Slog ut. Slog andra slaget något omkringhoppandes och nej! Jag var tvungen att kissa innan jag sänkte putten. 

Rusade 100 meter till det närmaset skyddet jag såg på den väldigt väldigt öppna golbanan. 

Jag hann :) 

 

Och golfandet. Jo det gick över förväntan! För bra så att jag fick lite hybris och slog några dåliga slag sen, men men ;)

 

 

 

Glädjen man känner över att ha tagit tag i en sak och fixat saken....

Den förtas lite lätt när man inser att man inte alls fixat saken. 

Ungefär som när man har skruvat bort hjulen på inlinesen, för att vända på den slitna delen av hjulen så att man börjar slita på den fina fräscha delen av hjulen istället och upptäcker att man på en skridsko skruvade tillbaka hjulen på exakt samma sätt det var! 

 

En skridsko blev rätt i alla fall. 

 

Gör om, gör rätt.